Torsdag
Elias i skolan och Liam och Leya på dagis. Jag och Theo röjde runt här hemma och plockade och dammsög.
När jag var klar på övervåningen ville Theo absolut inte med ner. Så jag stängde grinden så lekte han vidare medan jag gick ner.
Men efter en stund tyckte jag de blev väldigt tyst.
Jag smög upp och hittade honom i Liams säng och han sov så gott.
Sen hade vi möte hemma med A och T. Och vi kom fram till att vi inte behöver deras insats mer. Vi har jobbat undan de mål vi hade.
Och nu vill jag bara bli av med socialtjänsten med, förutom insatsen av avlastningen. Den har vi gärna kvar för den ger oss mycket.
Men socialtjänsten irriterar mig bara nu. Kommer inte på möten vi bestämt, ringer mig inte när hon ska. Ringer inte upp Bosse när jag bett henne.
När jag sa att vi ville ha mer avlastning än en eftermiddag i veckan sa hon till mig att de inte finns mer hon kan göra.
Sen när jag skriver till henne att jag tycker de är onödigt med mer kontakt eftersom hon ändå inte kommer får jag reda på att hon lagt ett beslut på 2 dygn/ mån utöver. Men va fan, ska jag vara tankeläsaren också? För de är inget hon sagt varken till mig eller C.
Socialtjänsten är på oss om föräldraansvar. Att om jag inte orkar hemma så ska Bosse komma hem. Fine, om han hade haft ett "vanligt" jobb hade han kunnat vara hemma tillfälligt med dem små. Men nu är de ju så att han är egenföretagare. Går han hem får han lägga ner företaget och då har ingen av oss jobb.
Och enligt mig tar vi föräldraansvar, vi har jobb och försörjer oss själva. Ska Bosse lägga ner sitt företag för att vi har ETT barn med speciella behov så blir vi utan pengar båda 2 och kan inte försörja oss själva.
Hon jämnförde de med att om jag hade legat inne på sjukhus med E, vem skulle då passa dem andra 3?
ööhh, jo de går att lösa genom släkt och vänner. För ett sjukhusbesök brukar vara kortsiktigt. Avlastningen med Elias är långsiktigt, och tanken var ju att vi ska komma ifrån varandra för att hinna ladda om batterierna lite.
Hmm, jo så att ha med socialtjänsten att göra är väl inte så kul. Att vi fick hjälpen av INOM var helt ok, de var sådan hjälp vi ville ha 2013 när jag SÖKTE SJÄLV till socialtjänsten och ingen hjälp fick.
Men jag hoppas nu på att inte ha med socialtjänsten att göra mer än avlastningen.
Och jag hoppas att skolan kan komma till mig hädanefter för dessa 6,5 mån har varit en mardröm som jag äntligen börjar se ett slut på.
Jag hoppas att skolan kan förstå att vi inte gör E illa, nu har dem fått de bekräftat. Socialtjänsten har sagt till dem, efter en ordentlig utredning av dem. Elias har en otroligt stor fantasi, och detta hör till hans "sjukdom"
Så jag hoppas innerligt att skolan kommer till mig och frågar hädanefter och de uppstår en liknande händelse, för socialtjänsten orkar jag inte med mera.
Kommentarer
Trackback
