Livet på Marsvägen

Visserligen kom han hem redan på torsdag kväll denna veckan, så vi hade hela fredagen och lördagen. 

I Fredags åkte jag till Svenljunga med Theo för vi hade tid för att ta ett glutenprov. Sen passade vi på att handla lite inför helgen. 

När vi kom hem var de lagom att ta en promenad och lämna Liam och Leya till dagis och vi andra gick och åt lunch. 

Kl 14 var första mötet med INOM. Vi gick igenom lite vad som är viktigt att jag tar upp på första mötet med BUP. Anna hade med sig blommor och choklad som uppmuntran, och för att vi jobbar på bra. 

Sen kl 15 var nästa möte med socialtjänsten och Caroline från INOM. 

Socialtjänsten frågar mig ofta vad jag VILL ha för hjälp. 

Och jag kan aldrig svara på den frågan. 

Hur mycket jag än vill ha avlastning med Elias så känns de så fel på något vis. 

Jag tycker att den hjälp vi fått från INOM har vart guld värt. Och att vi nu ska få komma till BUP är också en lättnad. 

Så jag känner att jag vill vänta med svar tills vi vart på BUP. 

Vi har skickat ut ett brev till alla elever/ föräldrar i skolan för att meddela Elias situation. De var tufft att göra detta, men nödvändigt med tanke på hans beteende problematik. 

Än så länge har vi bara fått positivt från brevet. 

Fina Hanna kom hem med blommor som uppmuntran. Satte ihop dem med de andra blommorna och de blev en fin bukett tillsammans

I Lördags kom Gun och Gert på middag. Vi gjorde kalops. Fick även en blomma av dem

Barnen har vart mycket lugna denna helgen, och egentligen hela veckan. Känns skönt att ha de lugnt stundvis också. 

Idag är Elias och leker med Lucas en stund.   

Nu blir de tacogratäng som avslutning på denna dagen innan mys i soffan med barnen 

När vi kom hem började Elias bråka, gapa och skrika. Jag blev fly förbannad av hans beteende. 

Drog in han och han fick lägga sig tidigare. Jag avskyr när han börjar ute. Jag skäms. 

Idag är de lugnt igen. Jag kan verkligen inte förstå hans beteende och jag hoppas innerligt att BUP och INOM kan förstå honom snart och förklara för mig. I 5 år har jag försökt förstå honom utan framgång. 

Våffeldagen idag. De blev lite ändrade planer då Ellen blev dålig igår. 

Men hämtar hem barnen som planerat så äter/ fikar vi själva. Om ingen annan vill komma idag?

Nu ska jag fixa fika till L+ L till skogen och sen gå ner med dem till dagis. 

Ha en bra dag allihop

Morgonen var hemsk. 

Gap och skrik om precis allt. Diskutera de som inte går att diskutera. Han gick hemifrån kl 08.12 och skolan börjar 08.15. 

Bra start! NOT!!!!

Men i skolan hade de gått bra hela dagen och han hade vart med i klassen alla lektioner. 

Han hade vart hos skolsköterskan på kontroller och de hade också gått bra. 

Hemma på EM har gått bra, och nu är han på miniorerna. Och där går de också mycket bättre säger ledarna. Så gott att höra positiva saker. 

Nu är de dags att fixa iordning barnen och sen hämta hem Elias igen

Inga beslut kunde ju fattas idag då rektorn inte kom. Men hoppas att de kommer tas direkt hon kommer tillbaka om en vecka. 

Tycker verkligen de är jobbigt med dessa möten och de lär ju inte vara sista mötet heller. Snart är de sommarlov och sen börjar skolan på allvar. Gahh

Vi har iaf fått en tid till BUP nu. De satte fart på dem när vi föräldrar låg på, socialtjänsten och skolan. 

Dem sa att de skulle ta 3 veckor innan vi fick svar på remiss, men de tog bara 2.

Att jag mått dåligt de sista har nog inte undgått någon. 

Ska till läkare nästa vecka och får se vad han säger. 

Denna veckan har ju jag hållt Elias hemma och vi har haft en underbar vecka. 

Vi har verkligen tagit tillvara på dagarna tillsammans. 

Dem har ju tagit bort kallelsen på 15 mån kontrollen på Bvc men erbjuder om man vill.

Och eftersom Theo inte vuxit och gått upp ordentligt i vikt så kände jag att vi behövde dit. 

Han vägde nu 9170g och var 76cm lång. 

Kurvan går sakta neråt IGEN. Suck!

Så nu ska den visas till läkaren igen så får vi se vad han säger. IGEN!

De blir väl ett gluten prov antagligen då han har pratat om de tidigare. 

Hon hade gjort en anmälan mot Elias hos rektorn för kränkande beteende. 

Jag blev så fly förbannad. ( inte på grannen utan skolan )

Hur mycket ska man orka med? Jag är under isen och vette fan hur mycket mer jag orkar. 

Jag är arg på skolan, som vet om situationen, dem berättar inte detta för mig. Hans assistent stod ändå bredvid när de hände. Hon berättade för den andra föräldern men inte mig. 

Rektorn hade bara sagt att hon skulle prata med Elias på måndagen i skolan. Ärligt talat, vad skulle de hjälpa? De har inte hjälpt att prata innan och han vet inte konsekvenser. 

Rektorn har vart med vid så många möten, hon vet om allt ( eller så bryr hon sig inte ) 

Jag bestämde iaf att hålla Elias hemma denna veckan. 

Dels för att jag anser att rektorn inte ska prata med min son om detta utan att jag fått reda på de ( hon kunde inte ens lyfta luren och ringa till mig och berätta om anmälan )

Dels förbannad för att personal/ assistent inte kunde informera om vad som händer, utan att jag ska behöva höra av föräldrar, hade jag vetat om händelsen hade jag kanske agerat annorlunda när jag fick meddelande av grannen. 

Socialtjänsten är arg på skolan som inte berättar för mig. Ringt och skällt ut lärare och rektor. 

Familjebehandlare är arg på skolan över deras handlande när de gäller Elias. 

De är så skönt att ha dem bakom sig, då är de inte jag som överreagerar. 

Att ha Elias hemma denna veckan är de bästa jag gjort än så länge. De har satt fart på skolan på allvar.  

Nu är åtgärdsplan fixad ( fattar bara inte varför de inte kunnat gjorts tidigare då dem vetat om problemet länge )

Men när socialtjänst är inkopplat, DÅ kan de hända saker. De kan ju omöjlig vara första gången dem har ett barn med problem där nere. 

Vi ska ha ett akut möte på fredag. Skola, socialtjänsten och vi föräldrar. Hoppas även att familjebehandlarna kan vara med. 

Jag känner mig inte trygg med att lämna Elias.

Och känner mer stress ang detta än att ha honom hemma. 

Alla säger att jag måste släpps de med skolan när han är där, de är skolans ansvar. Men hur ska jag kunna släppa de? När skolan inte berättar och föräldrar kommer till mig. 

Tankarna är många, snurrar i huvudet hela tiden. 

Huvudvärk konstant, trött hela tiden och kan inte sova på natten. Detta har blivit en ond spiral en längre tid. 

Ska få en läkartid i nästa vecka. Hoppas på att få hjälp med mitt mående. 

Vår Bvc sköterska är helt underbar, henne kan jag prata med om allt. Så passade på i går när Theo var på 15mån kontrollen. 

Hon skulle boka en tid åt mig och ringa mig så jag slapp prata med någon annan i telefon. 

Nu ska Liam och Leya till dagis/ skogen

Stor säng, tv, skrivbord och soffa. 

Badkar i badrummet. ( där jag spenderat mycket tid och njutit av värme och avkoppling )

Fanns lite olika bröd, ost, skinka, korv. Några torra gurkbitar och paprika. 

I ett hörn längre in fanns scramble eggs, bacon ( brända bacon ) och ägg. Detta såg jag inte förrän senare

Och äggen var så löskokta så äggvitan rann, vilket var oerhört oaptitligt. 

De tog slut på de mesta och plockades inte fram innan ett par personer påpekat att de var slut, hon stod bara innanför disken. 

Men men, jag blev mätt iaf, de var ju huvudsaken. 

Men nu till filmen. Jag blev besviken på slutet. 

Jag som läst böckerna vet ju att de finns ett finare slut, att de "ordnar upp sig"

Men dem fick ju med handlingen rätt ok ändå. 

Men jag känner att böckerna visade mer av hela "historien"

Nu ska jag gå ner och äta hotellfrukost och njuta en stund till. 

Detta är välbehövligt. 

Bosse bokade in mig på Hotell Best Western i Borås. Han har barnen hemma och jag njuter ( försöker även släppa hemmet, de är lättare sagt än gjort )

Jag är van vid att alltid ha barn med mig vart jag än är, de är tyst, inget bråk ☺️

Fixat iordning mig och gått till biografen där jag ska se Fifty Shades Of Grey

Helt underbart och kunna göra vad man vill ibland. 

Detta är första gången sen Elias föddes som jag är iväg själv. Har inte haft detta behov förrän nu. 

Jag känner att jag behöver detta för att klara flera tuffa veckor framöver.

Nu börjar filmen 😉 

Vi ska ha ett västbusmöte, där vi som föräldrar samlas med socialtjänst, Anna, Tobias, Caroline, skolpersonal, rektor. Närhälsan är inbjuden och likaså BUP. 

BUP tackade nej, vi kommer inte för Elias är inte inskriven. NÄHÄ. De var ju liksom de som var meningen med detta möte. Eftersom socialtjänsten är inkopplad ska inte jag som förälder behöva gå runt allt och ta tag i allt. Gahh

Men nu har jag gjort de, jag har själv ringt Bvc ssk och bett henne prata med läkaren. Förklarat att jag inte orkar ta kontakt med läkare. Jag ORKAR INTE dra i detta. Min ork är SLUT. 

Och eftersom hon är bästa Bvc sköterskan som jag kan prata med om allt så vet hon redan allt som har hänt. Så hon skulle be läkaren om en remiss. Får svar imorgon om han gör de utan att träffa oss. ( vi var hos han för 2mån sedan och pratade om en BUP kontakt ) 

De händer saker dagligen. Vissa lättare att handskas med än andra. Och allt ljugande om ALLT. när man "kommer på han" kommer utbrotten, gap och skrik. Slänger sig i golvet, stampar i golv och smäller i dörrar. Jag blir snart galen. 

Med tanke på allt som hänt senaste månaderna har jag hamnat i en ordentlig svacka.

Utåt sett har nog ingen ( som inte vetat om händelsen ) märkt så stor skillnad. 

Men inuti har jag känt mig helt tom, ingen ork till någonting. 

De senaste 2 veckorna har jag somnat så fort jag satt mig ner. 

Sover från 20 på kvällen i soffan. Vaknar, somnar om i sängen. 

Tröttare på morgonen än när jag lägger mig. Helt sjukt. 

Elias har de senaste spelat ut mig och Bosse mot varandra, och snart har han lyckats. Ingen av oss har ork kvar åt honom ( vissa stunder och perioder är bättre ) han kallar mig för djävulmamma, helvete mamma och försöker bestämma om allt. Han startar diskussioner om ALLT, även sånt som inte går att diskutera om. 

Gap och skrik så fort man ska gå in, lägga sig eller börja en ny aktivitet. 

Nu har Liam kommit in i en ordentlig trots period. Och de tar ordentligt med energi och krafter från mig. 

Han bits igen, kallar mig för helvetes mamma och bajskorvmamma. Inget jag säger accepterar han.  

Smäller i dörrar och gapar och skriker. 

Han är samtidigt mycket kramig och mysig när han är själv. 

Leya är sådär mittemellan. Trots, men hanterbar. Surar så fort hon inte får som HON vill. Men blir oftast glad igen. Vill gärna sitta och mysa. 

Theo har humör. Skriker mycket om de inte händer något runt honom hela tiden. 

Men glad och mysig kille. 

När EM/ kvällen kommer känner jag mig totalt slutkörd psykiskt och fysiskt. Och däremellan ska jag försöka jobba med. De är tur barnen är utökat på dagis och Elias är på fritids nu.  

Nu ska jag försöka se framåt och inte bakåt. Kontakt med BUP och Anna och Tobias. 

Nu ska barnen utfodras och läggas. Sen är soffan MIN 

En stor anledning att jag har vart frånvarande från bloggen, och en otroligt jobbig situation i familjen. 

Onsdagen den 12 November 2014 blev jag anmäld till socialtjänsten. Elias hade berättat för en lärare i skolan att jag slår honom hemma. Och ville inte gå hem. 

( Detta gjorde han för att han var arg på mig, och inte fick sin vilja igenom att gå hem till en av mina vänner efter skolan ) 

Elias skulle kommit hem 13.30 och han kom inte. Jag blev orolig och ringde skolan. Fick reda på att soc är på väg och jag får inte träffa barnen. 

( Liam och Leya fick inte heller komma hem från dagis )

Jag var helt knäckt, fick inte veta vad som hände eller orsak förrän 17.20 då soc kom hem till mig. 

Jag var ett vrak, kunde inte prata bara grät. 

Tack ännu en gång Frida för all hjälp denna dag och alla andra dagar efter detta !!!

Socialtjänsten satt och sa att de är barnmisshandel, hotade med att omhänderta barnen. Dem lyssnade inte på vad jag sa ( grät fram )

17.50 fick jag åka ner till skola/ dagis. Soc var med då dem skulle se så barnen ville följa med mig hem. Vilket dem ville så de var inga problem där. 

Soc sa flera gånger att vi skulle få hjälp med Elias. De ska sättas in resurser DIREKT! 

Dagen efter vägrar Liam gå till dagis ( soc hade frågat ut honom på eftermiddagen med och han mådde jätte dåligt av detta )

Men en fröken kom och hämtade honom. 

Soc kom igen, tillsammans med Anna från INOM i Göteborg som är specialutbildad på familjer med problematik. 

De samtalet var givande. 

På Fredagen kom Bosse hem tidigt. Vi åkte till Svenljunga socialtjänst och pratade och de kändes ok. Hjälp till oss skulle sättas in direkt. Hon satt och sa att vi kunde ringa henne om de var något vi undrade. 

Vi hörde INGENTING från henne mer. 

Den 12 December träffade vi Anna och Tobias för första gången. Från INOM Göteborg. 2 helt underbart fantastiska personer. 

Dem berättar för oss att hon på socialtjänsten slutar 19 december och hon vetat om de sen hon började då hon bara var inhyrd. 

Ingen visste vem som skulle ta över vårt ärende. 

16 Januari hade vi ett uppstartsmöte i Göteborg där representant från socialtjänsten var inbjuden, men ingen kom. 

30 Januari träffade vi "vår" handläggare på socialtjänsten första gången. Malin. Ett samtal för att köra känns varandra. 

Sen träffade hon Elias 2 gånger för samtal. 

Hon skulle även prata med oss föräldrar 2 gånger men blev bara 1 gång då hon avbokade sista mötet 1,5 Tim innan vi skulle träffas. Sen hörde hon inte av sig förrän 1,5 vecka senare. 

Hon har samlat in information från skola/ dagis/ Bvc/ oss / INOM och Elias. 

Vi har vetat länge att Elias ljuger/ hittar på saker. Men hur han får ihop saker förstår vi inte. 

Hur han fungerar förstår vi inte. 

Nu är utredningen KLAR. 

Liam, Leya och Theo avskrivs utan insats. 

Men socialtjänsten har förstått att de är något med Elias ( som vi sökt hjälp för flera gånger men ingen som lyssnat ) 

Utredningen visar att vi kommer få en kontaktperson, som så småningom kommer bli en stödfamilj. Men i Elias takt. 

Så kommer vi fortsätta träffa Anna och Tobias en dag i veckan fram till Juni. Sen vill socialtjänsten att kommunens egna hemarbetare ska ta över ( där kommer jag säga emot, då jag känner att vi inte behöver fler inblandade i familjen )

Detta är ändå en väldigt privat och intim del i vår familj. Dem går in på djupet och jag vill inte öppna mig för fler. De är jobbigt som de är. 

Jag har vart mycket arg, ledsen, förbannad och frustrerad. 

Jag har inte vetat hur jag ska hantera situationen med dagis/ skola. De har vart möten hit och dit. 

Skolan har anmält en gång till. Förra Torsdsgen trots att på skolmötet sa INOM att de inte finns några misstankar i familjen. 

Socialtjänsten avskrev sista anmälan och berättade att de inte finns några misstankar. 

Dessa 4 månader har vart hemska. Jag har mått otroligt dåligt. Vissa dagar har jag bara gråtit, tvingat mig upp och göra barnen klara för dagis och sen hem och lagt mig igen med Theo. 

Huvudvärk dagligen, panikångest, svårt att andas. 

Utan min sambo, svärmor, svägerska svärfar och mina vänner ( framförallt dig Frida ) skulle jag inte klarat av dessa månader. 

Jag har isolerat mig, jag har inte orkat ta tag i saker. 

Tyvärr måste jag säga att min familj inte vart till stor hjälp i detta alls. Dem vet vad som hänt. INGEN har hört av sig och frågat hur de är, hur de går eller någonting. 

Nu när utredningen är klar, de finns inga misstankar mot mig/ oss så känner jag att jag vill dela med mig. 

Socialtjänsten har vart den största anledningen till att jag mått så dåligt. Deras hot om att omhänderta barnen försvinner inte. 

Att hamna mellan 2 handläggare har gjort att allt dragit ut på tiden. 

Deras ord om att vi skulle få hjälp direkt var bara tomma ord. Förtroendet för socialtjänsten ligger på - kontot. 

Nu ska jag försöka hitta mig själv igen. Jobba mig stark och orka med min vardag. Och detta med hjälp av Anna och Tobias som hjälper mig att hitta sätt i vardagen som ska förenkla.