Min frånvaro
Nu ska jag försöka fatta mig "kort"
En stor anledning att jag har vart frånvarande från bloggen, och en otroligt jobbig situation i familjen.
Onsdagen den 12 November 2014 blev jag anmäld till socialtjänsten. Elias hade berättat för en lärare i skolan att jag slår honom hemma. Och ville inte gå hem.
( Detta gjorde han för att han var arg på mig, och inte fick sin vilja igenom att gå hem till en av mina vänner efter skolan )
Elias skulle kommit hem 13.30 och han kom inte. Jag blev orolig och ringde skolan. Fick reda på att soc är på väg och jag får inte träffa barnen.
( Liam och Leya fick inte heller komma hem från dagis )
Jag var helt knäckt, fick inte veta vad som hände eller orsak förrän 17.20 då soc kom hem till mig.
Jag var ett vrak, kunde inte prata bara grät.
Tack ännu en gång Frida för all hjälp denna dag och alla andra dagar efter detta !!!
Socialtjänsten satt och sa att de är barnmisshandel, hotade med att omhänderta barnen. Dem lyssnade inte på vad jag sa ( grät fram )
17.50 fick jag åka ner till skola/ dagis. Soc var med då dem skulle se så barnen ville följa med mig hem. Vilket dem ville så de var inga problem där.
Soc sa flera gånger att vi skulle få hjälp med Elias. De ska sättas in resurser DIREKT!
Dagen efter vägrar Liam gå till dagis ( soc hade frågat ut honom på eftermiddagen med och han mådde jätte dåligt av detta )
Men en fröken kom och hämtade honom.
Soc kom igen, tillsammans med Anna från INOM i Göteborg som är specialutbildad på familjer med problematik.
De samtalet var givande.
På Fredagen kom Bosse hem tidigt. Vi åkte till Svenljunga socialtjänst och pratade och de kändes ok. Hjälp till oss skulle sättas in direkt. Hon satt och sa att vi kunde ringa henne om de var något vi undrade.
Vi hörde INGENTING från henne mer.
Den 12 December träffade vi Anna och Tobias för första gången. Från INOM Göteborg. 2 helt underbart fantastiska personer.
Dem berättar för oss att hon på socialtjänsten slutar 19 december och hon vetat om de sen hon började då hon bara var inhyrd.
Ingen visste vem som skulle ta över vårt ärende.
16 Januari hade vi ett uppstartsmöte i Göteborg där representant från socialtjänsten var inbjuden, men ingen kom.
30 Januari träffade vi "vår" handläggare på socialtjänsten första gången. Malin. Ett samtal för att köra känns varandra.
Sen träffade hon Elias 2 gånger för samtal.
Hon skulle även prata med oss föräldrar 2 gånger men blev bara 1 gång då hon avbokade sista mötet 1,5 Tim innan vi skulle träffas. Sen hörde hon inte av sig förrän 1,5 vecka senare.
Hon har samlat in information från skola/ dagis/ Bvc/ oss / INOM och Elias.
Vi har vetat länge att Elias ljuger/ hittar på saker. Men hur han får ihop saker förstår vi inte.
Hur han fungerar förstår vi inte.
Nu är utredningen KLAR.
Liam, Leya och Theo avskrivs utan insats.
Men socialtjänsten har förstått att de är något med Elias ( som vi sökt hjälp för flera gånger men ingen som lyssnat )
Utredningen visar att vi kommer få en kontaktperson, som så småningom kommer bli en stödfamilj. Men i Elias takt.
Så kommer vi fortsätta träffa Anna och Tobias en dag i veckan fram till Juni. Sen vill socialtjänsten att kommunens egna hemarbetare ska ta över ( där kommer jag säga emot, då jag känner att vi inte behöver fler inblandade i familjen )
Detta är ändå en väldigt privat och intim del i vår familj. Dem går in på djupet och jag vill inte öppna mig för fler. De är jobbigt som de är.
Jag har vart mycket arg, ledsen, förbannad och frustrerad.
Jag har inte vetat hur jag ska hantera situationen med dagis/ skola. De har vart möten hit och dit.
Skolan har anmält en gång till. Förra Torsdsgen trots att på skolmötet sa INOM att de inte finns några misstankar i familjen.
Socialtjänsten avskrev sista anmälan och berättade att de inte finns några misstankar.
Dessa 4 månader har vart hemska. Jag har mått otroligt dåligt. Vissa dagar har jag bara gråtit, tvingat mig upp och göra barnen klara för dagis och sen hem och lagt mig igen med Theo.
Huvudvärk dagligen, panikångest, svårt att andas.
Utan min sambo, svärmor, svägerska svärfar och mina vänner ( framförallt dig Frida ) skulle jag inte klarat av dessa månader.
Jag har isolerat mig, jag har inte orkat ta tag i saker.
Tyvärr måste jag säga att min familj inte vart till stor hjälp i detta alls. Dem vet vad som hänt. INGEN har hört av sig och frågat hur de är, hur de går eller någonting.
Nu när utredningen är klar, de finns inga misstankar mot mig/ oss så känner jag att jag vill dela med mig.
Socialtjänsten har vart den största anledningen till att jag mått så dåligt. Deras hot om att omhänderta barnen försvinner inte.
Att hamna mellan 2 handläggare har gjort att allt dragit ut på tiden.
Deras ord om att vi skulle få hjälp direkt var bara tomma ord. Förtroendet för socialtjänsten ligger på - kontot.
Nu ska jag försöka hitta mig själv igen. Jobba mig stark och orka med min vardag. Och detta med hjälp av Anna och Tobias som hjälper mig att hitta sätt i vardagen som ska förenkla.
Kommentarer
Postat av: Hanna
Kram!
Postat av: Lisa
Vad jobbigt för er! :(
Postat av: Anonym
Nämen vännen! Så fruktansvärt jobbigt för dig o familjen😢 Kram, kram , kram!!!!
Postat av: Olivia
Såg nu att min kommentar blev anonym....😉 kram på dig
Trackback
