Livet på Marsvägen

Sen åkte vi till föräldrargruppen ( också i Svenljunga ) där vi pratade om sjuka barn.

Inget nytt att höra för min del, men kul att träffa alla mammor. 

Pratade även med vår BVC sköterska igen ang Theo. Hon kommer ringa och försöka snabba på tiden till hjärtläkaren så vi inte behöver gå och vänta för länge. 

Oavsett om de är allvarligt eller inte vill jag veta så jag kan lugna mig. Att inte tänka på de fungerar inte, något är fel, annars hade inte läkaren sagt något. De kan växa bort, och man kan leva med de. Efter ultraljudet vet vi mer.

När man har små barn är man ständigt orolig att något ska hända. Man vill liksom att allt bara ska vara bra, att allt bara ska flyta på och fungera som de ska. 

Just nu känner jag att jag inte behöver fler motgångar, jag har haft och har tillräckligt. Allt har inte tagits upp här på bloggen, jag vet inte vilka som läser så allt kan jag inte skriva. Men jag har några beslut att ta, och de är jobbigt. Väger för och nackdelar mot varandra.

Hämtningen på dagis gick bra idag. Och de bådar alltid gott inför eftermiddagen.

När Elias vilat klart gick han ut och lekte med grannarna. Jag lagade mat och väckte dem andra, vi åt ( Elias ville äta själv senare ) med andra ord hade han kul ute och ville inte komma in. 

Så, när vi hade ätit och Theo fått mat gick vi också ut och lekte. Frida och Lukas kom också så de var många barn som sprang runt. 6 barn ( + Theo i vagnen ). Vi mammor stod och pratade under tiden. 

Liam och Leya la sig 18.30 och slocknade direkt. Elias la sig 19.20 och de har vart knäpp tyst. Tror inte ens han läste boken :-)

Theo somnade riktigt gott han med 19.15. 

Nu sitter jag och slötittar på tv och bloggar. Ska lägga mig snart. För jag är sjukt trött idag. Har vart igång sen kl 5.30 i morse + alla tankar kring Theo tar på krafterna. 

Natti natt på er.