Ångest laddat
Alltså dessa matstunder är så ångest laddade så jag mår dåligt.
De går inte att alla barn sitter samtidigt runt bordet.
Då är de gap och skrik och alltid någon som häller ut mjölken över bord och golv.
Liam äter ingenting, rör runt i maten. Leya smular bara sönder allt på bordet.
Elias äter någorlunda men mycket slarv. Detta vid varje måltid här hemma och jag får panik. De här är inte hållbart.
Liam är mager som en speta, vilket Inte är konstigt eftersom han inte äter. På dagis har dem börjat mata honom, får göra de här hemma med. Men endast varannan gång får jag göra de. Leya blir avundsjuk när jag matar Liam och vill då också bli matad.
De slängs mat över bordet, de leks med maten och bara slarvas.
De skriks hela tiden. Ingen pratar tyst så man hör.
Theo stackarn försöker sova i rummet bredvid och vaknar av allt skrik hela tiden så jag får springa fram och tillbaka hela måltiden.
Undertiden häller dem ut mjölken.
Mitt tålamod tar slut och alla barn får gå ifrån. Ingen har ätit klart.
Har haft tankar på att dem får äta en och en. Jag vet att dem behöver de sociala. Men vad ör viktigast? Att få i sig mat eller de sociala?
De jobbiga är att jag får sitta med u 3 omgångar. + när Theo ska äta. Vilket är omöjligt när jag är ensam under veckorna. För då finns ingen tid för någonting annat.
Detta gör att jag får ångest varje gång barnen ska äta.
Dem ska ha frukost innan kl 8 när dem ska till dagis. Sen äter dem på dagis. Sen ska dem ha mellanmål och middag. Så minst 3 gånger om dagen har jag denna mat ångest hemma. 4-5 när dem är lediga 2 dagar i veckan.
Kommer aldrig ut. För mat situationen tar så lång tid. Över en timma bara för att äta en halv portion.
Sen efter barnen är de min tur stt äta och plocka undan.
För de finns inte en chans att jag kan äta med barnen med allt spring och tjat som krävs.
Gahh varför måste man äta? Kan man inte lösa detta på annat sätt. Gud vad enlelt de skulle vart
Kommentarer
Postat av: Lisa
Usch vilken jobbig situation! Hoppas det löser sig snart. Kan du inte köra en fuling ett par veckor och låta dem äta framför tv:n? I alla fall ett mål om dagen?
Svar:
Livet på Marsvägen
Trackback
