Väntat
Igår var dagen en katastrof. Vilket var väntat eftersom de inte var dagis på måndagen och rutinen föll helt.
Jätte tråkigt, men så är de så fort dagis har stängt en dag. ( längtar såååå mycket efter semestern, NOT ) 4 veckor hemma känns lite stressande måste jag erkänna.
På Tisdag kommer psykologen till dagis och ska observera Elias. Synd bara att dem är så lite barn på dagis då. Många har gått på semester så barn gruppen är liten nu. Och han fungerar bättre då, vilket är bra. Men psykologen bör ju se hur de är i vanliga fall. Alla andra månader på året när gruppen är stor.
Men men, kan hända att hon kommer till hösten också.
De känns bra att utredningen är igång. Jag har väntat på detta sen Elias var 1,5år då vi upptäckte att de var något fel.
De är svårt att förstå för utomstående tror jag. Hur man känner sig som förälder, när man vet att de är något fel men man inte får hjälp. Hur mycket jag än har tjatat på bvc både i Ljungskile och här i Svenljunga. Så har jag inte blivit tagen på allvar. "De är normalt för ett barn i den åldern" är de ända svar jag har fått.
Konstigt bara att jag inte har uppfattat något annat barn i samma ålder likadan.
Nu har ju även Liam kommit till den åldern och passerat den med nästan 1 år och vi har inte sett någon likhet mellan dem på de sättet.
Liam är inne i en trots, de är han och jag nekar inte de. Men 80% lättare att hantera än Elias.
Elias har ju fortfarande inte kommit ur "trotsen" som började när han var 1,5år. De har vart korta lugnare perioder, men de har inte försvunnit.
Jag hoppas iaf att vi kommer få bra hjälp när utredningen är klar.
Nu börjar molnen skingra sig så jag vågar nog hänga ut tvätten.
