Sjukt trött
Ja de är jag. Inte trött trött så jag vill sova, men trött på utbrott, gnäll, skrik, slag i dörrar, barn ( E ) som ljuger om allt, tar saker som inte är hans och ljuger om de. Skyller allt på Liam som inte ens har vart hemma på 3 dagar.
Jag ( vi ) har tagit beslutet om att ansöka om avlastnings familj. Men jag kan inte göra någonting innan psykologen kommer tillbaka från semestern eftersom vi är mitt i en utredning.
När jag googlar avlastnings familj kommer jag bara in på länkar som handlar om att man vill bli avlastningsfamilj. Men de är ju inte de jag vill få info om. Så jag vill att psykologen ska hjälpa mig med detta.
Och ni ( om de är någon ) som tänker att vi inte borde skaffa fler barn pga detta så är de inte antalet barn som spelar in. Idag har vi 3 barn men de är bara 1 barn som vi har problem med. Om vi har ett barn till eller inte spelar ingen roll. För problemet finns redan, och de spelar ingen roll om han får tid själv eller om vi är hela familjen, utbrotten och skrikandet är oavsett.
Tidigare har de gått att åka iväg och han har kunnat sköta sig någorlunda.
Men sista veckorna har de inte spelat någon roll, de går utför och nu kan vi inte åka någonstans utan att vara rädda för utbrotten som vi inte kan handskas med.
Så fram till utredning stannar vi hemma. För jag känner mig för osäker att åka iväg med honom. Och att dalta med honom gör bara allt värre. Han blir olidlig att ha att göra med efter de. Raka rör är de enda som kan funka om något fungerar
Vet inte vad jag ville med detta inlägg, bara skriva av mig tror jag. Få ur mig sånt man håller inne med.
Alla barn i den åldern är sådana, mer eller mindre! Jag tycker synd om E!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
att läsa det är som att läsa om min egen son som är 7 år nu han har adhd o är likadan, alla barn är inte så i den ålden nej, min 5åring är hur lugn som helst, alla barn i mina söners närhet är så lugna man märker skillnad
