Chaparral dag 2
Morgonen började sådär. Ingenting var bra. Griniga miner så fort jag sa någonting.
Skrik när han inte fick som han ville direkt. Berättade att vi behövde gå till campingens service butik efter frukosten och gud hjälpe vilket utbrott som kom då.
Frukosten gick bra och han följde med till campingen utan protester.
På vägen hem skulle han titta på ett tåg som finns där. Sa till han att han inte skulle klättra upp för han kommer inte kunna ta sig ner. Och jag kan inte lyfta honom för då får jag så ont i magen. Vände mig om för att hjälpa Leya med en sak. Och vad gör E då? Jo klättrar upp och kommer inte ner. Börjar skrika som en gris. Alla vände sig om och titta. Gud som jag skämdes. ( redan här skulle jag avbrutit denna dag ) fick ner han och han fortsatte skrika hela vägen till hotellet.
Väl där fick jag honom att sova igen. Ända chansen att vi inte skulle åka hem direkt. Jag var helt slut.
När han sovit ca 1 timme var han på bättre humör så vi gick in till parken.
Gick till tivolit som jag lovat för denna dagen. Han fick åka så mycket han ville ( berg och dalbanan som han åkte i mängder förra gången vi var där fick han inte åka nu, de är 120cm gräns på den. Inget dem sa något om sist ). Så E var mycket besviken på de men åkte annat istället.
Spelade 4 nummer på chokladhjulet, Elias tog 16 och 17 och jag 21 och 22.
Och 21 vann guldvinst. Fick välja vilken choklad vi ville. Och toblerone är ju så gott :-) 2kg.
Gick till hotellet och lämnade chokladen och in igen för lite lunch.
Efter detta vet jag inte vad som hände. Men varje gång jag sa något som E inte tyckte var bra slängde han sig på backen och skrek. Fick han inte popcorn på sekunden skrek han. Frågade han något och han inte fick de svaret han ville skrek han och jag skämdes. Sista utbrottet fick han när jag sa att jag behövde gå och byta blöja på Leya för att hon hade bajsat. Gud som han skrek. Jag bara gick. Ville inte ens vara nära honom. Han gick efter, och gallskrek. Bytte på Leya och han skrek. Sen gick jag till hotellet och packade ihop allt och packade in i bilen. Checkade ut en dag tidigare från hotellet och tårarna bara rann på mig. Så arg, förbannad, besviken och jag skämdes över mitt barn. ( hjälper ju inte med alla gravidhormoner heller och värmen )
Så denna dag vill jag radera ut från mitt liv. Åker ingenstans mer med honom. Kommer stanna hemma. B får åka ensam på saker med dem små hedanefter, de går inte att ha med honom bland folk.
Längtar så efter att psykologen ska börja jobba igen. Måste prata med henne. Måste få hjälp med en sak, vill att hon ska hjälpa mig att ta kontakten. Har svårt att ta första kontakten själv.
Men nu får de vara nog. Hans beteende förstör hela vår familj
