Livet på Marsvägen

Har haft en jobbig vecka. Ni som följer bloggen vet ju varför också.

 

Värken har tagit all min energi och jag har knappt klarat av att ta hand om mina barn. Men nu är de slut på de. Värken håller på att försvinna, jag klarar att gå utan att spänna mig av värk. Jag klarar av att hålla Leya när hon ska äta och jag kan lyfta Liam utan att få ont.
Detta gör ju givetvis att jag kan börja känna mig som en människa igen och kunna ta hand om mina barn på bästa sätt.

Så nu är de dags att ta tag i Elias och försöka få familjen att fungera igen. De har ju givetvis vart en jobbig vecka för honom med. Jag lämnade han på dagis och sen kom Gert och hämtade honom. Jag var inte hemma på 2½ dygn och inget blev som de brukar.
Men nu ska vi komma in i rutiner igen, de han mår bäst av. Nu har jag orken att ta tag i detta.

 

Liam har blivit en liten tuffing denna veckan med, Han har ju vart höjdrädd och avskytt trappor. Nu går han upp och ner som han vill och är jätte stolt. Han klättrar även i sin matstol själv ( var ju tvungen när jag inte kunde lyfta honom )

 

Leya är fortfarande en lugn bebis. Hon älskar att sitta med i matstolen när vi sitter och äter. Hon har fått testa potatis, men hon spottade bara ut och flinade. Testar väldigt försiktigt med mat till henne eftersom hon redan har problem med magen med ersättningen.