Livet på Marsvägen

idag har vi haft en dag från helvetet. De började när jag skulle hämta pojkarn från dagis då Elias inte kom när jag sa till honom att vi skulle åka hem. Han kasstade sig på backen, sprang iväg skrek åt mig. Suck!

Märkte ju på honom att han var trött så han fick lägga sig efter dagis. Och sov över 1,5 timmar. När han hade vaknat började han grina så fort man sa något till honom. Grannens barn kom och frågade om Elias ville komma och leka med dem, och de ville han.
Så en liten stund blev de lugnt hemma iaf.

Men så kom han hem, och de blev samma visa igen. Han skrek, grinade, gapade slängde sig på golvet och slog Liam. Försökte prata med honom men fick ingen kontakt alls. Han hade slagit av helt så han fick gå ner till sig. Kom up 5 min senare och fortsatte. Då rök mitt tålamod helt och hållet. Orkade inte ens försöka vara pedagogisk ett dugg mer. Han fick gå ner igen och han fick kvällsmat nere. För jag orkade inte se han. Blev bara förbannad. Så macka och mjölk och sen sängen för natten fick de bli tidigt idag.
Han fortsatte springa upp och ner och skrika i trappan. Försökte än en gång att få kontakt och prata med honom men han hoppade bara runt i soffan och slängde sig och drog filten över sig så jag fick ingen konfakt denna gången heller.

Tröttnade ordentligt och gick upp igen och la Liam. Sa till Elias typ 30 gånger var (5 e minut att han skulle vara tyst och gå och lägga sig )
Så nu när kl är 20 är jag helt slut.

Har grinat typ hela dagen så fort någon nämt Elias namn. Har pratat med bvc och dagis och tårarna bara kommer direkt. De går inte att hålla dem borta.