Amning
Jag har ju ammat Leya sen hon föddes. Och för första gången av tre barn så känner jag mig harmonisk i amningen. Allt har fungerat kanon bra, Ingen mjölkstockning som jag har fått med dem andra osv. Hon får bra tag och äter sig mätt.
Nu är de så att Leya har blivit tät i näsan och en jobbig hosta och krånglar med amningen. Hon äter bara korta stunder och sen vill hon inte ta bröstet igen. Hon har dock varit nöjd, så hon har ju inte skrikit eller så.
Jag är mest rädd för att mjölkmängden kommer minska och att de blir svårt att öka upp den igen när hon blir frisk.
Jag tog upp bröstpumpen idag för att pumpa. För att behålla den mängden som finns nu. Sen ammade jag henne OCH gav flaskan med urpumpad mjölk. Hon åt dock bara 50ml på flaskan och sen var hon nöjd.
( Hon tittade på mig som om jag vore knäpp när jag gav flaskan, hon förstod inte riktigt hur hon skulle göra med den. )
Jag vet inte om de är rätt att göra på detta sättet, men jag gör ett försök. Jag vill verkligen inte att mjölken minskar pga att hon är sjuk.
Nu när de äntligen känns bra med amningen vill jag att de ska fungera så länge vi båda vill de ( jag och Leya )
Med Elias var amningen krånglig. När han var 5 dagar gammal fick jag mjölkstockning, en rejäl stockning. Jag ammade, pumpade, ammade och pumpade. Jag var fast i min fotölj i några dagar med hög feber och frossa.
När han var 12 dagar gammal dog min morfar och jag sörjde. E bara skrek och skrek. Jag trodde de var av att han hade ont i magen. Men i efterhand var de nog för att min mjölk minskade och han inte var mätt. När han var 10 veckor gav jag upp, för han bara skrek. Jag bara slutade en dag och fick aldrig ont av stockning eller något, så de måste ju ha varit att jag inte haft mjölk så de räcker. Efter att han vande sig vid ersättning blev han lugnet själv.
Med Liam var de ännu jobbigare. Först och främst höll E på att riva lägenheten så fort jag försökte amma Liam. Han hade en "konstig form" på munnen som gjorde att han inte fick något bra tag vid amningen så jag var tvungen att använda amningsnapp, vilket var bökigt om man inte var hemma. Så även då kännde jag mig fast hemma.
Sen när Liam var 2,5 vecka fick jag mjölkstockning, ammade, pumpade osv. Men de hjälpte inte. Samtidigt var jag stressad som 2 barnsmamma och fick ingenting att gå ihop.
Så jag gick till läkaren och fick tabletter utskrivna som gjorde att mjölken slutade. Sen fick han flaskan.
Så jag gick till läkaren och fick tabletter utskrivna som gjorde att mjölken slutade. Sen fick han flaskan.
Kommentarer
Postat av: Ruina - tre barn under två år
Det är säkert jättebra att amma när det funkar för alla inblandade, men jag blir så ledsen när folk verkar se det som det enda alternativet. Har varit med i mammagrupper på Familjeliv varje gång jag väntat barn och när vi sedan har fått våra små fortsätter ju diskussionerna. De största ämnena är alltid sömn, och just amning. De kämpar och gråter och har ångest och mår så dåligt, till vilken nytta känner jag då. Ingen mår bra av att kämpa så kring en matstund. Man behöver ju inte ge upp vid första bakslag heller, men ibland tycker jag att det här med "tvånget" på amning går för långt. Det finns andra alternativ, de funkar de också :-)
Trackback
