Bråk
Usch vad jag ogillar bråk här hemma. Egentligen är de inte bara bråk, tjafs och ljug mer.
Liam har ett par gånger rivit ut mössor och vantar från byrån i hallen. Har då sagt till honom och han har fått lägga tillbaka sakerna.
Elias har tyckt detta är kul. Så idagnär jag satt i vardagsrummet och Liam var i köket så rev Elias ur sakerna. Viskade åt Liam att komma.
Och när de visskas här hemma blir manman väldigt nyfiken om vad som händer så jag smög till hallen. Elias försökte alltså locka Liam att komma så att han skulle få skäll.
Kan ju säga att Elias inte blev så glad när jag kom på han.
Sen hade Liam plockat ut ngra rullar med julklappspapper som stod i matsalen ( såg att Liam gjorde de ) och Elias sa att han kundeplocka upp dem. Jättesnällt tyckte jag. Leya började gråta så jag gick till henne i köket och vad händer?
Jo Elias tar rullarna och jagar Liam och slår honom med dem.
Kan ju säga att jag blev rasande arg och Elias åkte i säng och fort gick de.
Att slåss och ljuga för mig på en tid innom 15 min är inte ok här hemma.
Vi har försökt att säga till E att de är bättre att säga sanningen vad som händer så blir vi inte lika arga. Men att ljuga kommer han inte undan med.
Så till er som ev är i samma sits. Hur kan man få barnen att inte ljuga utan att såga sanningen vad som händer? Detta är så frustrerande för jag litar inte på något han säger längre ( han ljuger om nästan allt, så fort de gynnar honom. )
Vissa saker litar jag på honom om. Sånt som han verkligen kan förklara.
En sak som hände den helgen vi var på julbord. De tror jag honom, för han kunde verkligen berätta i detalj. Och de gjorde mig så förbannad.
Går inte in på de mer på bloggen. Man vet ju aldrig vem som läser den. Men arg blev jag och kommer inte ge de fler chanser
