Livet på Marsvägen

Kan inte påstå att jag tycker att denna helgen har vart bra precis.

Jag och Elias hade en jätte bra dag i fredags och jag hoppades ju på att de skule vända igen. Men så fel jag hade, för Lördagen och Söndagen har vart 2 katastrof dagar.

Jag vet inte vad som är fel, för hade jag vetat eller ens anat vad som hade vart fel hade jag sett till att fixa de. Känns som att de inte finns så mycket mer att göra än att genomlida dagarna hemma.
Men jag hoppas att de blir bättre snart, för snart går jag under totalt av detta.

Hoppas på att Bvc dit vi ska flytta är bra. Att de är personal man kan anförtro sig åt direkt, att man klickar liksom. För jag behöver en ordentlig utredning på honom. De är något som inte står rätt till.

Men nu ska vi testa en ny "metod" eller ja metod vet jag inte men testa en ny strategi. Vi ska strunta totalt i honom när han får sina utbrott ( ca 15-25 om dagen ) Låta han få utbrotten och inte stoppa honom, inte säga ett ord. För så fort vi säger något blir de 10 gånger värre än vad de var innan.
Tycker dock synd om Liam som får gå igenom detta och blir jätte ledsen när storebror gör så här.