Livet på Marsvägen

Ni har kommit till Anna-Lena 28år, Bosse 47år,Elias 6år, Liam 4år, Leya 3år och Theo 1år. Jag är en mamma, sambo, förlovad, dotter, syster, svärdotter, svägerska, faster och husägare

Nu händer de saker

Idag har jag suttit i telefon möte hela förmiddagen. Tycker de är rätt skönt med telefonmöte, för man kan göra andra saker samtidigt. Som idag, fick fixat disken och vikt tvätt samtidigt och hunnit med 2 muggar kaffe 😊

Tur man är van vid att göra flera saker samtidigt 😜

Idag var första mötet med BUP linjen för Region Halland. 

Eftersom jag fick veta att kö tiden till utredning i Skene var så lång så att vi skulle behöva vänta ända till efter jul så kändes de rätt hopplöst. 

Men så blev jag tipsad om Halland. 

En vecka efter remissen fick jag brev på posten där de stod att de skulle ringa upp mig idag. Så 2 veckor efter remiss var skickad fick jag tid. 

Jag fick säga mitt ang Elias och sen var de en intervju. Samma frågor ställdes som på Skene. Fast där fick jag formulär att fylla i och skicka in. 

Hon frågade mig om vart jag ville komma till BUP. Eftersom vi inte tillhör Halland. (10 min från gränsen )

Och jag kände att de inte spelar så stor roll om de blir Varberg eller Falkenberg för de är ungefär lika långt. 

Och Falkenberg hade fler tider 😊

Jag kunde få en tid redan 9 Juni. Fast fick avböja de eftersom jag ansåg att de var risk att förstöra skolavslutningen. 

Men 17 Juni fick vi tid. Så nu har vi ett datum att se fram emot. 

Direkt efter detta möte ringde BUP i Skene upp mig ang resultatet på deras bedömning. 

Och jag sa som de var att vi gått vidare till Halland och hon förstod mig om de kan gå snabbare. 

Jag och skolan hade ännu en gång skattat Elias på samma sätt. Att vi ser hans svaghet och styrka innom samma område. 

Deras resultat indikerade på ADHD och Autism. 

Och de var dem grupperna som jag anade också och läst på om. 

Hon berättade att Falkenberg kan ta del av deras resultat om de vill kan de skickas. 

Hon ansåg iaf att Elias behöver utredas. Och de känns bra. 

Berättade för henne att de är dessa misstankar jag haft sedan han var 2 år. Och att de känns skönt att de äntligen finns någon innom vården som står bakom mig och inte bara säger att de är normalt. 

Hon berättade även att i den allmänna bedömningen av honom så ligger han väldigt lågt i utvecklingen för andra i hans ålder. Men att kunskapsmässigt ligger han högt. 

Så nu kanske även andra kan ha lite mer överseende kring hans beteende. Han är inte bara den stökiga/ problem killen som hittar på massa saker. Han har en störning som han inte kan hjälpa. 

Min stora fina kille

Så otroligt skönt för er att det går åt rätt håll. Ni får alla den hjälp ni har rätt till. Jag blir så glad för er skull! Allt bråk som har varit, nu kan ni vända blad och gå framåt. Ja kanske i en lugn takt men ändå.
Måste ju vara jätte jobbigt för E själv allt det här.
Såg på Malou för längesen men kommer väl ihåg det. Det var om en familj med ett barn som hade adhd och dom hade tagit bort socker helt för barnet och då mådde barnet mycket bättre och var hanterbar som dom sa. En intressant sak eftersom du har valt samma. Tycker du att det är skillnad? Kram

Skönt att ni äntligen får hjälp! Och tur att ni bor så nära Halland!