Livet på Marsvägen

I Lördags höll jag på att bli galen på riktigt. 

Elias hade vart inne på sitt rum med ipaden medan Bosse och Liam fixade iordning Liams rum. 

Vid läggning så sa Liam att Elias har massor av godis på sitt rum. 

Och visst hade han de. Kakpaket, choklad och klubbor. Han hade gömt allt bakom sin byrå. Så han är ju smart, han har gömt där jag aldrig skulle leta. ( men nu kommer jag ha daglig koll på allt i hans rum ) 

Han har alltså vart i kylskåp och skafferi under tiden och rotat. 

Och detta är inte första gången. 

Så nu har Bosse satt lås på kylskåpet och skafferiet. 

Att ha ögonen på Elias 24/7 är helt omöjligt. Men vad sjutton ska man göra? 

Vi måste låsa in ALLT som Elias inte har med att göra. Han bara "måste" pilla på allt som han ser. 

Denna händelse nu har gjort mig så fruktansvärt arg över hela situationen att jag ska behöva låsa in allt för att han inte ska pilla. 

Liam och Leya kan jag säga till och den låter bli de sen. Liam hade tagit lite godis igår också, Bosse sa till honom och sen hände inget mer. 

Men säger man till Elias så gör han en annan sak direkt gång på gång. 

Jag orkar inte längre. 

Han har assistent i skolan, och jag skulle nog behöva en hemma med också. En som har koll hela tiden på Elias. 

För de är omöjligt för mig att ha stenkoll på honom samtidigt som jag har 3 små och allt runt om. 

Matlagning och disk. 

Jag har iaf tagit ut min frustration på bilen. 

Igår fick jag tagit ur alla bilstolar och tvättat dem. Städat bilen. Och sen kämpat med att få in alla stolar och spänna fast dem. 

Sen fick jag ut ännu mer frustration på symaskinen som bara krånglade. Men tillslut fick jag ordning på den med. 

Nu hoppas jag på en bättre vecka. En välbehövlig mamma frukost väntar imorgon. Boosta mig med positiv energi.