Livet på Marsvägen

Idag var Leya verkligen en sömntuta. Hon vaknade inte förrän 9.30.
Lite välling i magen och nu är hon så nöjd. Sitter på golvet och funderar på hur man ska förflytta sig. Snurrar mest runt.
Varför ha bråttom med sånt när mamma ändå bär mig dit vi ska?
Haha

Tänk vad jag längtar tills hon ålar/ kryper så jag faktiskt slipper bära runt på henne. Och då behöver inte Liam bli avundsjuk heller, för som de är nu vill han att jag ska bära honom också så fort jag bär Leya. Lite tungt tycker jag.

Nu ska jag och Leya greja lite. Väntar också på att pappan ska ringa