Livet på Marsvägen

Idag blev de en spontan tripp hem till Hanna efter middagen. Barnen lekte och jag och Hanna satt och pratade. Så skönt att ha någon att prata med om allt och inget. Tack Hanna.

Elias fick ett par utbrott, men de löste sig ganska bra tyckte jag. Tror Elias förstod att jag menade allvar med att han kan få time out även om vi inte är hemma eftersom han fick 2 i kväll.
Inte lätt när man är trött och inte får som man vill.

Annars har dagen gått bra idag.

Jo en sak. Leya har börjat säga mamma och tittar efter mig när hon säger de. Så kul.
Men hon säger de inte när någon annan hör. Så jag har inga vittnen om de haha. Försökte hemma hos Hanna men då skrattade hon bara. Busunge. Haha. Men jag hör de flera gånger om dagen och mitt hjärta smälter.

Lite smått jobbigt med dem små jär hemma. Avundsjuka är inte att leka med. Om jag sitter med Leya slår Liam henne och blir jötte klängig och grinig. Och Leya blir grinig om jag sitter med Liam.
Jag kan inte dela på mig. Försöker sätta mig med båda men de slåss verkligen om mig. Vissa stunder är riktigt svettiga. Vill inte att dem ska bli ledsna för att jag inte är med just dem.

Elias är nöjd bara jag pratar med honom eller sitter på golvet en liten stund och kör en bil.

Åhh vad jag skulle vilja klona mig.