Förståelse
Många vet om min situation hemma. De jag skrivit på fb, här på bloggen och jag har pratat ganska öppet om de.
Anledningen till att jag vill vara öppen med de, är att jag vill att dem i min närhet ska veta sanningen för att kunna ha lite mer förståelse för mitt sätt att vara / agera i mitt sätt emot Elias.
Jag vill inte låtsas som att allt är bra. För de är de inte. På lååånga vägar.
Vi har påbörjat en lång resa. Jag träffar en psykolog. Och inte bara för min skkull utan äver för Elias skull. Egentligen för hela familjens skull.
Jag hoppas på att hon kommer kunna guida mig igenom denna tuffa tid. Att hon kommer träffa Elias och kunna nå fram till honom. För de lyckas inte vi med hemma.
Jag har alltid kännt att de är något sominte stämmer med E. Men jag har egentligen inte velat ta till mig de.
Jag har inte riktigt vågat att ta kontakt med psykolog, har kännt mig rädd och misslyckad som mamma.
Men redan efter första mötet med min underbara psykolog kännde jag förtroende och att jag vågar gå vidare.
Jag har skrivit ner situationer som jag ska ta upp med henne nästa vecka. Hur vi ska lösa dem.
Jag har även skrivit ner frågor om ev kontaktfamilj/ avlastningsfamilj.
De är inte förräns nu som jag känner att jag är inte misslyckad som mamma för att jag behöver hjälp. Jag är stark som mamma som vågar be om hjälp innan de går så långt att jag inte klarar mer.
Jag ser fram emot nästa möte med psykologen.
Nu ska jag ta och dricka kaffe och vänta på att Leya ( nenne ) ska vakna
Anledningen till att jag vill vara öppen med de, är att jag vill att dem i min närhet ska veta sanningen för att kunna ha lite mer förståelse för mitt sätt att vara / agera i mitt sätt emot Elias.
Jag vill inte låtsas som att allt är bra. För de är de inte. På lååånga vägar.
Vi har påbörjat en lång resa. Jag träffar en psykolog. Och inte bara för min skkull utan äver för Elias skull. Egentligen för hela familjens skull.
Jag hoppas på att hon kommer kunna guida mig igenom denna tuffa tid. Att hon kommer träffa Elias och kunna nå fram till honom. För de lyckas inte vi med hemma.
Jag har alltid kännt att de är något sominte stämmer med E. Men jag har egentligen inte velat ta till mig de.
Jag har inte riktigt vågat att ta kontakt med psykolog, har kännt mig rädd och misslyckad som mamma.
Men redan efter första mötet med min underbara psykolog kännde jag förtroende och att jag vågar gå vidare.
Jag har skrivit ner situationer som jag ska ta upp med henne nästa vecka. Hur vi ska lösa dem.
Jag har även skrivit ner frågor om ev kontaktfamilj/ avlastningsfamilj.
De är inte förräns nu som jag känner att jag är inte misslyckad som mamma för att jag behöver hjälp. Jag är stark som mamma som vågar be om hjälp innan de går så långt att jag inte klarar mer.
Jag ser fram emot nästa möte med psykologen.
Nu ska jag ta och dricka kaffe och vänta på att Leya ( nenne ) ska vakna
Kommentarer
Postat av: Hanna
Kram <3
Postat av: Ruina - fyra barn under tre år
Det är jättebra att du tar emot professionell hjälp, som du själv skriver är det inte alla som vågar göra det. Förstår inte riktigt skammen i det, men den allmänna attityden är väl att man ska fixa saker själv, och gör man inte det är man svag. Hoppas att det hjälper er att få ordning på er situation.
Trackback
