Livet på Marsvägen

Oj vad segt de har vart att komma in på blogg.se idag. Har försökt flera gåger och varje gång står de att sidan inte kan visas.
Men nu så.

Igår hade vi ingen bra dag här hemma. All denna trots och allt detta bråk. Försöker prata med E men de går inte, han börjar bara prata om annat eller slänger sig. Försöker hålla honom, men han ålar sig och bara skriker.
Men kommer jag inte skriva- för jag orkar inte. Jag blir så ledsen när jag tänker på hur vi har de. Ingen i familjen mår bra av detta.

Vi har lite olika teorier på vad de kan vara som gör att han håller på så här. Men vi vet inte, eftersom vi inte kan nå fram till honom riktigt.

*Vi tror att han inte trivs här i huset- att de är för trångt och han vet inte hur han ska bete sig här. ( Eftersom att de går bättre när vi inte är hemma, men även borta kan de gå åt skogen ibland, men så fort vi kommer hem börjar allt bråkande )

* Så fort han ser husen vid vår gammla lägenhet, eller om han ser Linnéaskolan så pratar han om mormor. Jag blir stel- kan inte hjälpa de. Och Elias märker de. Han säger att han saknar mormor- men vad ska jag  göra åt de? Hon vill ju inte ha någon kontakt. Och jag vet inte hur jag ska förklara de för E. De kan vara en orsak också till att han mår dåligt, han vet inte varför mormor inte vill ha kontakt, och ärligt så vet inte jag de heller. Vet att hon inte vill ha kontakt med mig, och jag vill inte ha med henne heller. Men de finns andra möjligheter.

*Han pratar mycket om att vi ska flytta, men han förstår ju inte NÄR de ska ske. Kanske är en frustration av de? Men imorgon ska vi göra ett rut schema där vi ska räkna ner dagarna till flytten. Så får han kryssa för varje morgon. Så ser han kanske på ett annat sätt.

Jag valde igår att börja rensa bland "vännerna" på min facebook sida. Jag hade 221st och de är långt ifrån alla man har någon kontakt med. Tänkte bara behålla dem jag verkligen har kontakt med. Antingen dem jag pratar med, umgås med eller iaf dem som man skriver med på facebook. Varför ska man ha kvar dem som alldrig kommenterar eller som jag aldrig kommenterar? Eller dem man bara får spydiga kommentarer av, eller dem som bara får en att må sämre än vad man redan gör. NÄ, såna människor behöver jag verkligen inte i mitt liv.

Satt i 1½ tim på kvällen och tog bort 44st. Men har en massa kvar.
Idag bestämde jag mig för att istället ta bort hela facebook. Så behöver ingen känna att jag väljer bort någon.

Jag är ju med i en grupp på facebook, en sluten grupp så att de bara är vi som medlemmar där kan se vad som skrivs. Vi har hållt ihop sedan vi var gravida med våra 3½åringar. Vill ju inte förlora dem, så jag startade en ny facebook som kommer användas just för dem.

Har fått en del meddelanden sen jag rensade, folk som inte förstått varför jag tagit bort dem osv. Sen fick jag ett meddelande om att jag är en dålig mamma osv för att jag skriver om mina barn på facebook och om hur vi har det. Att de beror på mig att Elias gör som han gör osv.
Kan ju då meddela att de är pga just sådana här saker som jag tog bort denna personen från början. Men när jag då skulle försöka försvara mig till denne så har denne blockat mig så de gick inte att svara.

Sen finns de dem personer som jag inte litar på, som har kontakt med min mamma som sprider saker om oss som hon inte ska ha med att göra. Folk som inte tar reda på vad de verkligen är som har hänt, utan som bara lyssnar på en och sen tar ställning utefter de. Skriver saker till mig om att hon visst har försökt att ta kontakt osv. MEN DE HAR HON INTE!!! Och dessa personer har jag inte pratat med detta om överhuvudtaget. Så dem har bara hört henne.

Nä nu orkar jag inte skriva mer negativa saker. Villl tänka possitivt och fokusera på de. Idag har vi haft en mycket bättre dag än vad vi hade igår