Bebistid
Alltså bebistiden är verkligen över för Leya nu. Jag har inte velat erkänna de, för hon är min lilla bebis fortfarande.
Men man märker på henne att hon vill vara stor, hon vill göra samma som sina bröder och inte vara med mamma. Jo, hon vill vara med mamma, men inte på samma nivå som tidigare.
Nu är de lek och full fart, går bröderna ut och leker så ska hon med de annars blir de ett hiskeligt liv i luckan.
Hon ska minsann inte sitta hos mamma och dricka välling, hon ska sitta själv.
Hon blir ledsen när bröderna är på dagis, hon går till hallen och hämtar skorna för att hämta hem dem direkt hon vaknar.
De är nog för lugnt för henne att bara vara hemma med mamma. Hon är van vid gap, skrik och hyss :-)
Hon förstår de mesta man säger till henne och man får ja eller nej till svar. Ber man henne hämta saker hör hon de. Mammas älskade lilla gos.
När hon ligger i sin säng och sträcker ut sig är hon så stor. Mammas lilla bebis.
Och tung har hon blivit, tror hon och Liam är ganska lika i vikten nu. Liam är dock en tunnis, och har alltid vart.
När Liam var lika gammal som Leya är nu 18 månader så var Leya 3 månader. Helt galet ju.
Just då var vårt liv ett kaos. Men nu har de lugnat sig massor, vilket känns underbart.
Kommentarer
Trackback
