Äntligen

Efter nästan 3 veckor efter semestern så ringde psykologen. Kändes väldigt behövligt att prata med henne igen.
Men så vaknade dem små och då går de inte att prata längre, så vi bestämde en tid som jag ska till henne istället.

Nu hoppas jag på att allt kommer att gå fort. Har en hel del frågor och funderingar och en del jag vill att hon ska hjälpa mic med när de gäller kontakter.
Hoppas på att kunna andas ut snart. Är på helspänn hela tiden som E är hemma och kan inte koppla av alls.

Är kanske inte konstigt att jag inte sover på nätterna och är helt slut på dagarna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0